Vi föds och öppnar våra ögon, allt är nytt för oss och vi har inga fördomar.
Sen utvecklar vi hjärnan och börjar att tänka.
Börjar namnge ett och annat. man börjar tro att kroppen är sin
sanna identitet. Vi lever i dimman tills vi inser att allt bara
är fantasi. Man lever inte efter sin sanna potetial för man har mönster som man följer.
När man klipper sin egen navelsträng så inser man hur fri man har varit hela tiden.
Inners inne vet man om det, men man är rädd för att möta sina rädslor.
Man vill alltid förstå allting med hjärnan så att man känner att man
har kontroll och på så sätt vara lugn.
När vi blir besatta av kontroll så blir vi destruktiva.
Men tankarna har inte kontroll utan det är du som har överförståelsen
och på så sätt lever du efter din vilja. kan du urskilja?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar